Genom införandet av den nya Plan- och bygglagen (SFS 2010:900) gäller sedan i maj 2011 krav om erhållande av så kallat ”slutbesked” vid genomförande av bygg-, rivnings- och markåtgärder. Slutbeskedet ersätter det tidigare ”slutbeviset”, och lämnas av byggnadsnämnden eller motsvarande i den kommun där det aktuella projektet är beläget. Värt att notera redan inledningsvis är att en byggnation som regel inte får tas i bruk före det att slutbesked har erhållits. Genom kravet på slutbesked, jämte vissa andra samtidigt införda förändringar, har kommunerna givits större befogenhet och ansvar vid genomförandet av denna typ av projekt, vilket delvis kan ses som en tillbakagång till vad som gällde enligt den före 1987 gällande Byggnadslagen. Det kan också inledningsvis nämnas att en åtgärd som kräver bygglov, marklov eller rivningslov, samt vissa andra åtgärder, inte heller får påbörjas före det att byggnadsnämnden har givit så kallat startbesked.

Relevanta lagregler avseende slutbesked återfinns i Plan- och bygglagens 10 kapitel. Enligt 34:e paragrafen stadgas således att byggnadsnämnden med ett slutbesked ska godkänna att en eller flera åtgärder som kräver bygglov, marklov eller rivningslov, eller som är anmälningspliktiga (de anmälningspliktiga åtgärderna anges i 6 kap 5 § Plan- och byggförordningen), ska anses slutförda och, i fråga om byggåtgärder, att byggnadsverket får tas i bruk. Enligt 4:e paragrafen stadgas uttryckligen att ett byggnadsverk inte får tas i bruk, i de delar som omfattas av ett startbesked för byggåtgärder, före det att byggnadsnämnden har lämnat slutbesked, om nämnden inte beslutar annat.

Redan av startbeskedet bör det framgå vilka handlingar som byggherren ska lämna in till nämnden inför beslut om slutbesked. Byggherren bör ge in sin begäran om slutbesked till byggnadsnämnden i god tid innan den aktuella byggnationen har färdigställts, så att nämn¬den kan kalla till slutsamråd för genomgång av förutsättningarna och undanröjande av eventuella hinder för att slutbesked ska kunna meddelas (Prop 2009/10:170, del 1, sid. 327).

För att slutbesked ska kunna erhållas har byggherren att visa att de krav som uppställts för de aktuella åtgärderna enligt beviljat lov, kontrollplanen, startbeskedet och eventuellt beslut om kompletterande villkor, är uppfyllda. Vidare ska byggnadsnämnden inte ha funnit skäl till ingripande mot projektet enligt 11:e kapitlet, som reglerar myndighetens möjligheter och ansvar rörande tillsyn, tillträde, ingripanden och påföljder. Det ska framhållas att byggnads¬nämndens slutbesked inte är att se som en garanti för att de genomförda åtgärderna till fullo uppfyller alla krav. Syftet med bestämmelsen är att det ska göras en bedömning av om de utförda åtgärderna är ”tillräckliga” för att kunna antas vara slutförda enligt gällande krav. Oavsett lämnat slutbesked är det alltid byggherren som har ansvaret för att gällande krav är uppfyllda (Didón m.fl, Plan- och bygglagen (2010:900) En kommentar del II, sid 10:34-37 s. 1).

Enligt 35:e paragrafen får ett slutbesked ges trots att det finns brister i uppfyllandet, om dessa brister är försumbara. Byggnadsnämnden ska i sådana fall i slutbeskedet göra de an¬märkningar som behövs med anledning av bristerna.

Om ett slutbesked inte kan ges på grund av att en brist, som inte är försumbar, behöver av¬hjälpas eller på grund av att en kontroll behöver göras i ett senare skede, har byggnads-nämnden enligt 36:e paragrafen möjlighet att ge ett slutbesked som är villkorat av att bristen avhjälps eller att den aktuella kontrollen görs (interimistiskt slutbesked). Om det är erforderligt ska nämnden i ett sådant besked ange vad som gäller i fråga om möjligheterna att ta byggnadsverket i bruk. När bristen sedan är avhjälpt, eller kontrollen genomförd, ska nämnden slutligt pröva frågan om slutbesked. Paragrafen avser främst situationen då bygg¬åtgärderna i ett projekt i allt väsentligt är slutförda, på rätt sätt, och ett slutbesked därför bör kunna fås med visst förbehåll om framtida åtgärd/kontroll. Som exempel kan nämnas radonmätning som behöver ske under vinterhalvåret och mätning av energiförbrukning eller värmeläckage (Didón m.fl, sid 10:34-37 s. 5).

En speciell situation är då byggande sker i etapper, exempelvis med successiv inflyttning av boende vid ny- eller ombyggnad. Enligt förarbetena till Plan- och bygglagen måste kontroll¬planen i sådana fall delas upp i flera planer eller också utformas så att slutbesked kan lämnas för olika delar av projektet i den takt de blir färdiga. I praktiken kan det dock ofta vara önskvärt att projektet kan tas i bruk successivt utan att detta har blivit förutsett redan vid upprättandet av kontrollplanen. Enligt Kommentaren bör det dock, trots avsaknad av uttryckligt lagstöd, ändå vara möjligt att dela upp slutbeskedet i flera omgångar trots att kontrollplanen inte anger det (Didón m.fl, sid 10:34-37 s. 2).
Eftersom ett vägrat slutbesked kan få långtgående konsekvenser för byggherren och övriga berörda på grund av användningsförbudet är det enligt förarbetena av vikt att kommunen inför ett beslut om vägrat slutbesked gör en bedömning av om ett användningsförbud är en proportionerlig åtgärd. Vid bedömningen bör kommunen göra en avvägning mellan å ena sidan konsekvenserna för den enskilde av ett förbud och å andra sidan det allmänintresse som finns av att åtgärden från säkerhets-, miljö- och hälsosynpunkt uppfyller föreskrivna krav (Prop 2009/10:170, del 1, sid. 327).

Ett beslut om vägrat slutbesked kan enligt 13:e kapitlet 3:e paragrafen överklagas till länsstyrelsen.

Vad så slutligen gäller byggnadsnämndens hantering av den aktuella typen av ärenden så ska nämnden enligt 37:e paragrafen pröva frågan om slutbesked så snart man har fått in eller skaffat sig det underlag som behövs för prövningen. Handläggningen ska ske skyndsamt. Om nämnden finner att det finns skäl för ingripande enligt 11:e kapitlet ska även detta handläggas skyndsamt. Regleringen är veterligen inte sanktionsbelagd, utöver allmänt gällande till¬syns- och sanktionsmöjligheter för kommunal verksamhet, och i praktiken torde den faktiska hanteringen av ärenden kunna variera kommunerna emellan. Det befarades vid införandet av de nya reglerna att ”köbildning” och stor arbetsbelastning hos byggnadsnämnderna skulle kunna medföra väntetid för erhållande av slutbesked och därigenom försenade överlämnanden, inflyttningar etc. Dock synes hanteringen från såväl myndighets som enskilds sida i huvudsak fungera tillfredsställande.