De senaste åren har det varit mycket diskussioner om möjligheterna till ersättning enligt AB 04 och ABT 06 kap. 6 § 3 vid onormala prisökningar och vägledning i frågorna i form av domstolsavgöranden har i princip helt saknats. Nu finns det dock två efterlängtade domstolsavgöranden som behandlar frågan.
Sedan covid-pandemin och kriget i Ukraina har standardavtalens bestämmelse om rätt till ändring av avtalat pris i kap. 6 § 3 diskuterats i många projekt. Samtidigt har osäkerheten varit stor om, när och hur bestämmelsen i kap. 6 § 3 ska tillämpas.
Grundprincipen i AB 04 och ABT 06 är att entreprenören bär risken för prisutvecklingen under entreprenadtiden. Vid avtal om fast pris utgår parterna från att entreprenören ska kunna genomföra kontraktsarbetena inom den avtalade summan. I den risken ingår även prisrörelser på material.
Bestämmelsen i kap. 6 § 3 utgör därför ett undantag. Den anger att avtalat pris bl. a. ska ändras vid kostnadsförändringar som beror på onormala prisförändringar på material som ingår i entreprenaden. Ändring av pris ska dock endast ske om kostnadsändringen varit oförutsebar och väsentligt påverkar hela kostnaden för entreprenaden
Två nya avgöranden – ett från Göta hovrätt och ett från Örebro tingsrätt – behandlar frågan om ändring av avtalat pris på grund av onormala prisförändringar på material och bidrar därför med vägledning om hur bestämmelsen ska förstås i praktiken.
Göta hovrätts dom den 27 november 2025 i mål nr T 3368-24
I den första domen yrkade en entreprenör ersättning för kostnadsökningar motsvarande omkring 14 procent av kontraktssumman. Entreprenören stödde sin beräkning på skillnader mellan inköpspris och historisk indexutveckling.
Till stöd för kostnadsökningarna hade entreprenören åberopat excelfiler och granskningsrapporter från en revisor. Hovrätten konstaterade att entreprenören har bevisbördan för att det har uppstått en kostnadsändring för entreprenören.
Hovrätten noterade att indexutveckling visade att det skett betydande prisförändringar som avvek från tidigare prisutveckling och att det inte var orimligt att anta att även entreprenören haft en liknande prisutveckling.
Men hovrätten konstaterade även att bestämmelsen i kap. 6 § 3 inte är en avtalad indexreglering. Det räcker därför inte att visa att priset på marknaden har ökat kraftigt. Entreprenören måste bevisa att den faktiskt drabbats av kostnadsökningar i det egna projektet.
Den bevisning som entreprenören hade åberopat ansågs vara ambitiös men inte tillräcklig för att uppfylla de krav som bör ställas på bevisningen, enligt hovrätten. Eftersom entreprenören inte kunde visa att faktiska kostnadsökningar uppstått avslogs yrkandet i sin helhet. Domstolen prövade därför inte bestämmelsen i övrigt.
Domen visar dock på vikten för entreprenörer att presentera bevisning för de faktiska kostnadsökningar som inträffat.
Målet är överklagat till Högsta domstolen.
Örebro tingsrätts dom den 5 december 2025 i mål nr T 715-23 (”Lyran”)
Målet rörde en entreprenad för uppförande av en vattenreservoar i Örebro benämnd Lyran. I målet hade entreprenören krav på ersättning för onormala prisförändringar på stål.
Tingsrätten inledde med att fastställa att entreprenören hade bevisbördan för såväl förekomsten av kostnadsökning som orsakssamband, oförutsebarhet och väsentlig påverkan. Beviskravet är, enligt domstolen, att omständigheterna ska vara styrkta.
Faktiska kostnadsökningar
Entreprenören ansågs ha visat faktiska kostnadsökningar för stålmaterialet. Detta gjordes genom fakturaunderlag där kostnadsökningar för stålmaterial hade fakturerats separat till entreprenören, i enlighet med avtalsvillkor mellan entreprenören och underentreprenören.
Tingsrätten ansåg att det inte var nödvändigt för entreprenören att visa sin faktiska anbudskalkyl för att styrka kostnadsökningen. Det var tillräckligt med en bedömd kostnad som var baserad på ett avtal som ingåtts med underentreprenören, efter det att kontraktet mellan beställaren och entreprenören ingicks.
Onormala prisförändringar
Domstolen fann att prisökningen på stål under aktuell tidsperiod kunde klassas som onormal. Historiska indexserier och ställningstaganden från branschen gav enligt tingsrätten ett tydligt stöd för denna bedömning.
Oförutsebarhet
Entreprenören hade vid anbudstillfället gjort en riskanalys avseende kostnadsökningar, bestående av en konsekvensrisk samt en sannolikhet för att denna risk kommer att inträffa. Därefter hade ett avdrag gjorts, baserad på sannolikheten, vilket innebar ett avdrag motsvarande halva konsekvensrisken.
Enligt tingsrätten var de kostnadsökningar som förekommit på stål oförutsebara. Tingsrätten ansåg dock att förutsebara kostnadsökningar inte ska ersättas av beställaren och att beställaren inte ska ansvara för entreprenörens risktagande. Därför skulle ett avdrag motsvarande hela den bedömda konsekvensrisken ske, såsom en förutsebar kostnadsökning.
Väsentlig påverkan på hela kostnaden för entreprenaden
Ändring av avtalat pris ska endast ske om de oförutsebara kostnadsökningarna väsentligt påverkar hela kostnaden för entreprenaden. Tingsrätten ansåg att frågan om väsentlig påverkan ska bedömas mot kostnadsökningen i relation till entreprenadsumman och inte kontraktssumman.
Den oförutsebara kostnadsökningen bedömdes motsvara cirka 3,6 procent av entreprenadsumman, vilket tingsrätten ansåg utgöra en väsentlig påverkan, bl.a. med hänsyn till branschens typiskt sett låga vinstmarginaler.
Beställaren argumenterade för att entreprenören själv borde stå för kostnadsökningar upp till vad som anses vara väsentlig påverkan. Dvs. att beställaren inte ska ersätta den del av kostnadsökningen som inte anses väsentlig. Tingsrätten delade inte denna inställningen och menade att när väsentlighetskravet väl är uppfyllt ska entreprenören ersättas för samtliga oförutsebara kostnadsökningar.
Entreprenören gavs därför rätt till ersättning för alla styrkta kostnadsökningar som ansågs oförutsebara.
Tingsrättens dom är överklagad till hovrätten som också har beviljat prövningstillstånd. Det är därför möjligt att det framöver kommer ytterligare vägledning i frågan genom en hovrättsdom.