I ett uppmärksammat rättsfall har prövats om en beställare i domstol kan få beslut om att entreprenören, vid äventyr av vite, måste återuppta sina entreprenadarbeten. Entreprenören hade sedan en tid avbrutit sina arbeten, men parterna var inte överens om anledningen till detta. I tingsrätten och hovrätten togs beslut om att, som säkerhetsåtgärd, förpliktiga entreprenören att vid äventyr av vite om 200 000 kr i veckan återuppta arbetet och slutföra entreprenaden. Beslutet gällde omedelbart. HD har nu upphävt beslutet.

Högsta domstolen (HD) har den 27 mars 2017 meddelat beslut i fråga om säkerhetsåtgärd enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken. HD ansåg att det av flera skäl inte var lämpligt att med stöd av denna bestämmelse förplikta entreprenören att återuppta arbetena. Det beslut som underrätterna hade meddelat upphävdes därför.

Ärendet gäller en totalentreprenad som Q-gruppen utfört för ett fastighetsbolag inom Akeliuskoncernen (Akelius). Entreprenaden omfattade att bygga om ett vindsutrymme till fyra lägenheter. Det uppkom tvist om bl.a. ÄTA-arbeten, och Q-gruppen avbröt arbetena i juni 2017.

Akelius fick i tingsrätten bifall till sin begäran att Q-gruppen mot vite skulle förpliktas att återuppta entreprenaden. Tingsrätten ansåg att det skäligen kunde befaras att Q-gruppen inte hade för avsikt att följa det avtal som Akelius hade gjort gällande och att det också skäligen kunde befaras att Q-gruppen även fortsättningsvis skulle komma att hindra eller försvåra utövandet av Akelius rätt. Hovrätten instämde i tingsrättens bedömningar och fastställde beslutet.

HD meddelade prövningstillstånd i fråga om den beslutade åtgärden är lämplig i den mening som avses i 15 kap. 3 § rättegångsbalken.  Att åtgärden ska vara lämplig är en förutsättning för att bestämmelsen ska kunna tillämpas. Det krävs också att sökanden har sannolika skäl för ett anspråk samt att det skäligen kan befaras att den som beslutet riktar sig mot på något sätt agerar i syfte att sabotera en kommande dom. Det ska också göras en proportionalitetsbedömning mellan sökandens behov och de olägenheter som uppkommer för motparten.

HD ansåg alltså att det var olämpligt att förelägga Q-gruppen att återuppta entreprenaden. Som ett skäl angavs att föreläggandet innebar att Q-gruppen måste fullfölja det avtal som parterna tvistar om, dvs. det blir en förtida verkställighet av en kommande dom. Detta är enligt HD normalt inte lämpligt och ett sådant beslut kan meddelas bara i mycket speciella situationer där sökanden har mycket starkt intresse av detta, t.ex. om ett anspråk rör en rättighet som bara kan utövas inom en kort tid.

Dessutom innebar åläggandet att Q-gruppen tvingas utföra relativt omfattande arbeten och dessa åtgärder kan i praktiken inte återgå. Åläggandet innebar alltså betydande olägenheter för Q-gruppen som enligt HD inte stod i proportion med den nytta som Akelius fick av åtgärden. Slutligen noterade HD att parterna var oense om flera frågor och att föreläggandet även av detta skäl var olämpligt.

Det har såvitt vi känner till inte tidigare begärts ett åläggande att återuppta en avbruten entreprenad. Vanligen väljer en beställare i stället att häva avtalet och upphandla en ny entreprenör att färdigställa entreprenaden. Den säkerhetsåtgärd som Akelius begärde i detta fall kan möjligen bli aktuell för mindre omfattande förpliktelser, t.ex. för att förmå en entreprenör – eller konsult – att utlämna projekteringshandlingar som innehålls eftersom det är tvist om betalning.