Nyhetsbrev

Ny HD-dom om enstegstätade putsfasader

 

Högsta domstolen meddelade den 22 december 2015 en andra dom i målet T 916-13 avseende s k enstegstätade putsfasader.

HD:s domslut innebär att det överlåtelseförbud som fanns i de aktuella entreprenadavtalen inte är bindande för andrahandsköparna samt att entreprenören anses ha handlat vårdslöst i den mening som avses i ABS 95. Entreprenören är därmed ansvarig för det fel som HD i den tidigare domen ansett föreligga i entreprenaden genom att entreprenören använt sig av en konstruktion med putsad, enstegstätad fasad.

Bakgrund

Målet gäller 34 enfamiljshus i bostadsområdet Erlandsdal i Svedala kommun. De ursprungliga fastighetsägarna tecknade i samband med förvärvet ett totalentreprenad-kontrakt med Myresjöhus avseende uppförande av hus på respektive fastighet. I entreprenadkontrakten finns ett överlåtelseförbud som innebär att ingen av parterna får överlåta kontraktet på annan utan den andre partens godkännande. Husen uppfördes under åren 1999 – 2003.

Enligt ABS 95 kap 4 § 4 gäller en garantitid om två år. Efter utgången av garantitiden ansvarar entreprenören enligt ABS 95 kap 5 § 7 för väsentligt fel om felet har sin grund i vårdslöshet av entreprenören.

År 2009 och 2011 genomfördes besiktningar, varefter skador och fel reklamerades av fastighetsägarna till Myresjöhus.

I en tidigare dom av den 19 mars 2015 konstaterade HD att den aktuella konstruktionen inte är lämplig för sitt avsedda ändamål, att resultatet av entreprenörens arbete därför inte svarar mot vad beställaren med fog har kunnat förutsätta med hänsyn till omständigheterna samt att det därför föreligger fel i entreprenaden enligt bestämmelsen i ABS 95 kap 2 § 6a. HD konstaterade alltså att det utgjorde fel i entreprenaden att Myresjöhus hade valt att använda konstruktionen med enstegstätad putsfasad.

Vi har i ett tidigare Nyhetsbrev informerat om HD:s första dom.

Överlåtelseförbudet i entreprenadavtalen

Elva av fastighetsägarna har inte själva ingått avtal med Myresjöhus utan har förvärvat fastigheterna av personer som ingått dessa avtal. Myresjöhus har beträffande dessa fastighetsägare hänvisat till överlåtelseförbudet i entreprenadkontrakten och hävdat att dessa fastighetsägare inte har rätt att göra gällande krav mot Myresjöhus.

HD ansåg att Myresjöhus inte hade något befogat intresse av att infria sina ansvars-åtaganden enligt entreprenadavtalen till endast förstahandsköparna, och att överlåtelse-förbudet därför inte hindrar att andrahandsköparna mot Myresjöhus gör gällande de rättigheter som de har övertagit från förstahandsköparna. HD ansåg således att överlåtelseförbudet i entreprenadavtalen inte är bindande för andrahandsköparna.

Begränsningsregeln i ABS 95 kap 5 § 7

Som tidigare noterats är entreprenörens felansvar efter garantitidens utgång begränsat till väsentligt fel som har sin grund i entreprenörens vårdslöshet. Myresjöhus har vitsordat att väsentlighetskravet är uppfyllt, och HD behövde därför inte pröva denna fråga.

Vad gäller begreppet vårdslöshet ansåg HD att detta begrepp inte låter sig bestämmas abstrakt eller generellt utan bedömningen ska göras utifrån den föreliggande avtalssituationen och de krav på aktsamhet som kan anses följa av denna. Enligt HD ska därmed särskilt beaktas sådana omständigheter som entreprenadens och felets art och vilka som är parter i avtalet. När en tillämpning av regeln innebär att entreprenören inte behöver fullt ut utföra en central del av den prestation som han har åtagit sig att göra, bör enligt HD kraven på aktsamhet ställas högt.

HD noterar därefter att det var först år 2007 som problemen med de enstegstätade fasaderna blev generellt kända inom byggbranschen samt att konstruktionen tidigare använts i stor skala och av många byggföretag och att den vid denna tid var förenlig med branschpraxis. Inför uppförandet av husen i Erlandsdal hade metoden också anvisats av leverantören, och det finns enligt HD inget som talar för att Myresjöhus var medvetet om riskerna med konstruktionen.

HD ansåg dock att det särskilt skulle beaktas att de aktuella avtalen avsåg totalentreprenad och det därför innefattade konstruktionsansvar för entreprenören samt att det gällde uppförande för konsuments räkning av ett inflyttningsklart småhus som var avsett som familjebostad. HD noterar vidare att felet var av allvarlig art och att det var fråga om ett stort antal liknande hus, vilket ställer strängare krav på aktsamhet vid utförandet av uppdragen.

Mot bakgrund av det som redovisats ovan ansåg HD att det inte var tillräckligt att förlita sig på vad andra gjorde och att det därför saknar betydelse för vårdslöshetsfrågan att den använda konstruktionen var allmänt förekommande i branschen. Inte heller finns det enligt HD någon utredning i målet om att det förekommande bruket av konstruktionen baserades på en grundligt genomförd och för Myresjöhus tillgänglig utvärdering av dess lämplighet för det avsedda ändamålet. Myresjöhus borde därför enligt HD ha vidtagit lämpliga åtgärder för att självt förvissa sig om fasadkonstruktionens hållbarhet innan den användes i Erlandsdal. Myresjöhus har inte visat att bolaget har genomfört någon egentlig utredningsåtgärd alls, och HD ansåg därför att bolaget ska anses ha handlat vårdslöst i den mening som avses i ABS 95 kap 5 § 7.
HD var inte enig i bedömningen av om Myresjöhus handlat vårdslöst. Två av fem justitieråd ansåg att det som regel inte kan krävas att en entreprenör som använder en etablerad byggmetod ska vidta särskilda undersökningar av metodens lämplighet. Dessa justitieråd ansåg också att det inte funnits anledning för Myresjöhus att ifrågasätta lämpligheten av konstruktionen, även om experter på området hade konsulterats, samt att Myresjöhus därför inte varit vårdslöst.

HD:s båda domar avser entreprenader där enskild konsument är beställare. Frågan är om dessa domar också är vägledande i avtal där beställaren inte är konsument och där parterna avtalat standardavtalen ABT 94 eller ABT 06.

Vad först gäller frågan om det föreligger fel kan noteras att ABT 94 och ABT 06 har ett annat felbegrepp än ABS 95 och Konsumenttjänstlagen. Begreppsbestämningen i ABT lämnar dock inte någon ledning i fråga om entreprenören är ansvarig för att valda tekniska lösningar är lämpliga för sitt ändamål. I den första domen i målet mot Myresjöhus hänvisar HD emellertid till ett tidigare rättsfall, NJA 2009 s 388, där HD konstaterade att det av en bestämmelse i standardavtalet AB 72 följer att en konstruktion ska vara lämplig. Att använda en olämplig konstruktion lär därför utgöra ett fel i entreprenaden, oberoende av vilket standardavtal som används.

Vad gäller felbedömningen ska också noteras att Myresjöhus använde en viss typ av enstegstätad fasadkonstruktion där det bl a ingick tunnputs och gipsskivor. Det har även använts andra konstruktionstyper där putslagret är tjockare eller där det istället för gipsskivor används mineralull. Det är oklart om HD:s dom också får betydelse för bedömningen av dessa konstruktioner.

Vad gäller vårdslöshetsbedömningen anser HD, som redovisats ovan, att den bedömningen inte kan göras abstrakt eller generell, och HD noterar särskilt att det i aktuellt fall var fråga om uppförande av småhus för konsuments räkning. Det är svårt att bedöma om domen också får betydelse för avtal med en beställare som inte är konsument.

Vi hjälper våra klienter att bygga bestående värden
ROADMAP151120059.33450218.09699310